Är den inte fin?

Jag har fått en förkärlek till gamla leksaker på senare år. Alltså inte en gammal kinder-egg leksak från 90-talet som saknar ett ben och ett öga, utan från den tiden när massproduktionen inte hade hunnit bli så självklar. När inte allt var gjort i hårdplast. När man la ner extra mycket tid på varje enskild leksak. När man var noga med detaljerna.

Så när Jolels morbror frågade om jag ville ha en av alla hans bilar (han samlar på bilar i alla dess former) så smälte mitt hjärta när han räckte fram den här godbiten. Med ekrar, och lyktor, och nummerplåt, och en ratt som fungerar, och en motorhuv som man kan öppna med en fin motor i. Allt det där lilla extra.

Den har fått en alldeles egen plats i fönstret. Jag kikar bort på den ibland för att vara säker på att den verkligen står där. Och varje gång så ler jag och blir så stolt över hur fint den står där och glänser.
Min finaste ägodel ♥
(ni får tycka att jag är knäpp som har dessa känslor för en gammal leksak - men den är ju så fin!)