Linkanfemme

Solen lyser in genom fönstren och balkongdörren är vidöppen och låter mig andas in den friska höstluften.

Den tredje tvättmaskinen är igång och det doftar sköljmedel i hela lägenheten. Soffan är svår att komma upp ur och Kattis ligger som en lussekatt på schäslongen och sover tungt. Mannen kommer hem tidigare från jobbet idag och då ska vi laga god middag och gosa ner oss i soffan framför någon ny film och bara ha fredag här hemma.

Tills han kommer hem ska jag roa mig med att läsa nya Plaza tidningen och kanske blir det några urklipp till min nya inspirations-mapp (eller kanske och kanske, jag vill ha hela framsidan som ett urklipp så någonting säger mig att det kommer bli en del).

Nu börjar datorn svika mig här. Den har gått på högvarv de senaste månaden och datorskärmen flimmrar här så jag nästan får ett epileptiskt anfall. Måste nog ringa hem mannen lite tidigare än han tänkt.

 

Men gud! Jag har vunnit en bloggtävling! Gud vad kul! Är så himla glad att jag vann det fina fotografiet av fina Kamomilla!

Titta så fint!

Åå jag vet precis vart jag sla placera det här hemma! Passar mig perfekt!

Wihoooo!

Tovis och jag åkte ut till hennes barndomshem för att invänta en soffleverans. Det fina vädret lockade på oss så vi tog på oss stövlar (jag fick inte med mig mina röda så fick låna Tovis mammas), tog en varsin svampkviv och en papperspåse och gav oss ut i skogen bakom huset.

Svamp fanns det minnsann men vi är inte några experter, snarare amatörer, så vi höll oss till de vi kan (och blev vi osäkra åkte svampguiden upp på iPhonen) - Gul kantarell och trattkantarell.

Efter ca fem minuter började Tovis muttra om att det här med tålamod inte var hennes grej, men jag ignorerade och fortsatte att scanna av området. Tillslut började jag också tröttna men just då ropar Tovis "Kantareller!!!" Jag skyndar mig dit över mossklädda stenar och granris i håret, där var dom, små och gula guldknoppar.

"Åå nu blev det kul igen" sa Tovis och jag höll med. Det är inte kul att leta svamp men det är kul att hitta!

"Det blir ju till en macka iallafall" försöker Tovis hålla upp humöret efter att alla gula kantareller var plockade. Jag har aldirg haft turen att hitta gula kantareller förut, endast trattkantareller, vilket inte är fy skam det heller. Med humöret uppe efter vår första fångst och mycket tjat från min sida "Hittar man en hittar man alla!" så snubblar jag över en grupp trattkantareller. Och då var det som att öppna ögonen ordentligt, överallt var dom, var du än tittade och klev så satt där en grupp av trattkantareller i mossan!





En timme senare återvända vi stolta och sugna till huset med en halv papperspåse full med skogens guld.



Efter den dötråkiga sysslan att rensa så belönade vi oss med en varsin svamptoast, mumma! Ljuvligt med färska kantareller direkt från mossan till mackan.

Och soffan då, jorå, den kom. Tillslut. Vad är det med lastbilschaufförer egentligen? Först sa de att den skulle levereras efter 15.00, sen mellan 16 och 17. Tjugo i sju såg vi lastbilschauffören köra förbi ute på stora vägen trots att vi hade förklarat säkert 15 gånger att han skulle svänga in vänster på en grusväg där det står Norrhagen, följa den vägen så långt det går till du ser en massa brevlådor på höger sida, sväng då vänster. Vi ringer upp och säger att vi såg honom köra förbi, han vänder, kör in på grusvägen och svänger av direkt till vänster. Vi ringer upp igen och upprepar då att han ska följa den vägen så långt det går till du ser en massa brevlådor på höger sida, sväng då vänster. Han backar ut och fortsätter då på vägen och vi står och vinkar in honom ute på uppfarten så han tillslut kommer rätt.
Soffan, den var to die for! Guuuuud så snygg! Men vi hann inte mer än att riva upp skyddet som var lindat runt och klappa på den och Åå:a oss för sen var det dags för medlemskväll nere på Myrra, vår favoritaffär. Det var goodiebags och snacks och tävlingar och 25% rabatt på hela köpet och vi blev alldeles till oss som två små barn i en leksaksaffär. Jag hittade mitt efterlängtade kanelljus, en kökshandduk, en stor kruka som matchar de små jag redan har och ett gammalt hjärta i fattigmanssilver som jag ska hänga i julgranen.

Och just det! Jag hittade den här söta lilla vovven också som fick mig att tänka på Emma och hennes fina hundar nere i Skåne.


Fin va? Hade det funnits en katt hade jag slagit till!

Men nu har jag precis kommit hem från sjukgymnasten, tagit en dusch och sitter nu här och snurrar hårslingor kring pekfingret och tänkte läsa lite bloggar och kolla vad alla andra har för sig en somrig höstdag som denna.

Men hörrni! Vilket väder vi har! Alldeles underbart! När jag vaknade och klev ut i hallen och gnuggade mig i ögonen så låg katterna helt utslagna i solens strålar på vardagsrumsgolvet och jag fick genast trä på mig easytonesen för att bege mig ut på en promenad. Solen värmde i ryggen och jag fick tänka så det knakade för att komma ihåg vilken månad det egentligen är och insåg att det här kan ju inte vara så vanligt väder i slutet av september, termometern visar ju dubbla siffror högt över tio grader! Härligt minnsann!

Och vad passar sig inte bättre än dag som denna än att ta sin bästaste vän och bege sig ut till hennes föräldrahem och gå en svamprunda i skogen, va? Ja, det ska jag göra nu!

Kanske hinner vi rusta upp lite gamla loppisfynd där ute också innan soffleveransen kommer och vi måste ägna all vår tid till att provsitta och stryka med handen och le med mungiporna ända upp till öronen.

Japp, nu ska jag rota fram mina röda gummistövlar som jag vet finns här nånstans.

Under den halvtimmes långa bilfärden mot Thun's hinner vi babbla av oss en del om lägenhetsköp och möbelrestaurering och Tovis berättar om en bondlurk till praktikant med minimala fingrar som hon fick tass med under nattens arbetspass och vi skrattar åt att han är förlovad och undrar hur romantiskt det egentligen var att trä på en ring på ett fem cm kort finger.

Väl inne på Thun's kunde vi inte hitta så mycket vilket förvånade oss båda och gick och tog en varsin macka och en kopp te istället innan vi satte oss i bilen igen för att babbla av oss ännu mer på hemvägen om helgens bravader som inkluderade dramaqueens till killar och diarrésprutande tjejer (ursäkta bilden i huvudet men ni var iaf inte där). Och nu är jag hemma igen och har tränat igenom mitt pedagogiska träningsschema och sitter nu här i soffan igen med datorn väl förankrad i knät.



Men nu ska jag leta efter en lägenhet i Bostadsguiden till min bästaste kompis och sen hoppa in i en dusch.

Nu är det såhär att jag har fått en inbjudan att hänga på mitt jobb ut och käka på fredag (på en av mina absoluta favoritresturanger här i stan) men då funderar jag på om jag verkligen ska haka på? Jag menar jag är ju sjuksrkiven trots allt och de kanske tycker att jag "åker snålskjuts" på företaget om jag följer med, för jag känner ju inte direkt att jag gör företaget så mycket nytta när jag sitter här hemma med röven i soffan.

Men samtidigt tänker jag att de frågade ju iaf och jag fick precis ett sms från min gamla ledande montör som hoppades på att jag skulle med på fredag, och jag vet att om jag frågar på kontoret så kommer det svaras ett rungande "Jaa men de tär väl klart att du ska med!!".

Men jag kan fortfarande inte sluta tänka på att de kanske skulle tänka "jaha, här kommer hon och snyltar" eller "så hon orkar minnsann komm hit men inte till kontoret i Arlanda *fnys*" eller nått..

Å andra sidan så tänker jag att jag ska väl skita i vad de tycker och hänga på om jag vill! Jag måste ju ändå äta och det är väl lättare och trevligare att bli avsläppt på stan och få maten serverad till en än att laga mat hemma och duka fram och sätta sig och käka. Och jag vill ju inte tappa den härliga gemenskapen som jag känner att jag håller på att tappa greppet om här hemma i min ensamhet.

Hur tycker ni att jag ska göra? Jag vill inte att de ska tycka att jag är en börda liksom. Men samtidigt så är det väl ingen börda för de? Eller?  Aja, hjälp tack?

Pass på, pass på!!

Jag kikade precis in på Malenamis vackra blogg och såg att hon hade en tävling igång där man (håll i er nu tjejer)har möjlighet att vinna en Cloud Nine Standard Iron eller Cloud Nine Mini Iron!!!

Vinner man denna otroligt braiga stylingtång från Cloud Nine så kan man göra alla möjliga frisyrer till något extra! Som den här tidlöst sexiga frisyren tex som jag även bar i lördags då jag, min sambo och våra kära grannar var till Stationen här i Uppsala och åt en underbar trerätters middag.

Tävla på och håll tummarna för att en Cloud Nine Standard Iron blir just Din!

Gå in till Malenami och var med och tävla du också!

 Vad fort det går! Höstförvandlingen bara forsar fram och bladen vänder röda sidan till så fort solens strålar når dom. Min höstpromenad blev lite längre än vad jag hade tänkt. Förra veckan när jag var ute och lånade in lite av naturen så fick jag leta noga och tog allt rött jag kunde hitta. Men nu var nästan allt rött så det gjorde det hela mycket svårare att välja, därför blev promenaden mycket längre.

Efter att ha knipsat av grenar med avbitartång och släpat runt på ett mindre träd av nyponkvistar och fläderbär så ömmade högeraxeln rejält. Så när jag kom in från promenaden och hade gått igenom hela träningsschemat så tänkte jag att lite efterlängtad dammsugning kunde vara på plats nu när jag redan hade ont i axeln ändå.



Så det blev tyvärr ingen chokladtårta med marängtäcke (men jag får äta den nästa vecka för jag ringde Tovis och föreslog den till födelsedagsfikat och hon nappade!) för nu sitter jag här nyduschad och indränkt i Voltarengel med en mätt mage full av älgfärsbiffar från gårdagen framför Halv åtta hos mig med en ännu ondare axel men en mycket dammfriare lägenhet och väntar på den där marängsvissen som sambon nu skall ordna.

Med lite marängsviss med daimglass på det här så ska nog den här kvällen blir bra trots smärtande axel.

Jag la precis på luren efter ett samtal med mammsen och mannen kom precis innanför dörren och ska jobba hemifrån i några timmar vilket jag tycker är väldigt skönt för då slipper jag traska omkring här hemma all by myself som en såndär hårstripig kärring som är lite från vettet och endast talar med sina katter.

Men dagen har bara börjat för min del och jag sitter just nu och läser igenom Emmas blogg som en öppen bok från början till nuet (otroligt underhållande) och har precis skrivit av ett recept på en till synes otroligt smarrig chokladtårta med marängtäcke (ja ni hör ju hur snålvattnet börjar rinna) och snart tänkte jag gå ut på en promenix och kanske låna lite av moder jord igen för den tidigare höstbuketten har börjat vissna här på vardagsrumsbordet.
Och senare under dagen ska jag ta mig i kragen och gå igenom mitt pedagogiskt uppritade träningsprogram och sen ta en dusch och fundera på att överraska min underbara sambo med en chokladtråta med marängtäcke när han senare kommer hem från jobbet igen och är mentalt slut efter alla dagens "Nu är ju skärmen helt svart här..! Hur gör jag då för att få igång internet?".




Men nu på med easytonesen och fram med avbitartången för en höstpromenad.

När jag ser sånthär så kommer det en tår.


Bild: Aftonladet

Idag är det måndag igen. Min dag ser inte speciellt annorlunda ut för det, men det brukar ju kännas extra tungt att gå upp ur sängen på måndagar. Men denna vecka kunde inte ha börjat bättre.

Imorse var det träningspass hos sjukgymnasten, tränade på att "öppna dörrar" idag vilket kan vara bra att kunna göra på rätt sätt, man lär ju öppna en del dörrar i sitt liv,och det gick hur bra som helst. Sen åkte jag hem och betalade räkningar (som iofs inte är så kul men skönt att ha det gjort), och tog mig sen nöjt hem till Tovis och där hon var i full gång med födelsedagsbakning av Oreo's (!!) och hela köksbodet var fullt av trattkantareller som hennes kombo Angelica hade varit ute och plockat igår.







Efter att ha druckit litervis med te, varit mentalt stöd inför ett soffköp och samlat inspiration ur ett tiotal inredningstidningar var det färdigmyst med Tovis och jag tog bilen förbi posten för att hämta ut ett efterlängtat H&m-paket. Där i låg ett par "mocka"-leggings (som jag hittade på Biskopsgården för tre-tusen-nånting och hittade de veckan efter på H&m för 149:-!!!! Hur mycket sparar man inte då på tjejmatte !!? :D) som var lika snygga på bilden på deras hemsida som på mina ben. Hur ofta händer det liksom?

När jag kom hem var sambon redan hemma, så jag satte på mig mina nya otroligt snygga och sköna leggings och sen bar det iväg för storhandling. Efter visiten hos Tovis var jag otroligt sugen på trattkantareller så det blev lite mer inhandlat än vad som stod på listan. Väl hemma ställde vi oss direkt framför spisen. Till middag blev det älgfärsbiffar, kokt potatis, stekt lök, rödvinssås, trattkantareller och lingonsylt. Mumma!

Nu sitter vi här och jäser i soffan med matkoma framför Idol. I pausen får den som orkar gå till köket och hämta ost och kex.


Måndagen är här och veckan har bara börjat. Hoppas på en fortsatt underbar höstvecka!

Här i Uppsala har den gamla tågstationen köpts upp av Svenssons Krogar. De har tagit väl hand om byggnaden och renoverat med respekt för det k-märkta huset. Vilket jag gillar, det är en mycket vacker gammal byggnad. Det ligger en lyxuös mys-faktor över det hela. Från att man kommer in genom de höga dubbeldörrarna tills att man sitter till bords på en sammetsklädd stol har man redan, på den korta stunden, fått upp ögonen för den otroligt pampiga men ack så vackra inredningen, fått en insyn i konceptet, fått uppleva den goda servicen och fått en känsla av att det här kommer bli en bra kväll!


Stationen - Brasserie, Bar & Café

"Det var den 19 september 1866 som Uppsala central och dess stationsbyggnad invigdes med pompa och ståt av kung Karl XV. Dagen därpå öppnade järnvägen mellan Uppsala och Stockholm, en resa som då tog drygt två och en halv timme. Med tågförbindelsen blev Uppsala en del av Europa på allvar.

Det är i denna anrika byggnad vi har skapat Stationen - ett brasserie med en smak av Paris, en bar med Londons puls och ett café med en doft av Rom. Tre europeiska klassiker med mat och dryck man älskar och som aldrig går ur tiden. Vår ambition är att fortsätta spela en central roll i staden och vara en mötesplats för oss Uppsalabor, för våra vänner och besökare."


Stationen som tågstation





Stationen som "Stationen - Brasserie, Bar & Café"





Roma - Café







London - Bar






En av de bästa bartenderna i stan.  Jobbade tidigare på Jay Fu's.


Paris - Brasserie








Här satt vi, i den inglasade delen längs med den gamla fasaden, väldigt mysigt!


Väl till bords är man omgiven av levande ljus, tunga tyger och varma färger. Menyn var väl tilltagen i fysisk storlek och med ett tilltalande innehåll. Så maten då?

Oj oj oj, säger jag bara. Bäst i stan hittills! Absolut!

Till förrätt tog jag: 

Kantareller
- Kantareller, bröd, färskost, syrad lök och tryffelvinegrätt.
(Helt perfekt balanserad syrlighet och en slående smak av svensk skog.)

Till varmrätt:

Tournedos Rossini
- Oxfilé, anklever, pepparrostade morötter,
potatisgratäng och tryffelsky.
(Vackert och genomtänkt upplägg där varje tugga smälte mot gommen. Ljuvligt!)

Till efterrätt tog jag en "Chocolat au four" med nougatglass, nötkrokant och mjölkkola, men jag måste säga att jag blev besviken på just Chocolat au foren, dock var tillbehören gudomliga! (De smakade lite som en 88:a, min favoritglass, fast mycket knäckigare och lyxigare än Gb Glass såklart.) Så jag delade med Isábel på en "Tarte au Chocolat" med vaniljglass. Den var grym! Och en perfekt Baileys Coffee till det. Mums!

Så har ni vägarna förbi Stationen i Uppsala så kan jag varmt rekommendera denna europeiskt inspirerade resturang. Varmt rekommendera!

 

Nu såhär på hösten blir jag så sugen på att murra till det lite här hemma. Levande ljus, dovare färger,
fram med fårskinnet och in med naturen!

Så jag tog mig friheten att låna lite av naturen idag när jag var ute på en promenad. Får dock lite ångest varje gång jag klipper av en gren från en buske eller träd, men jag intalar migsjälv att moder-jord bjussar på den!

Här har ni oss (försök att låtsas som att de där strumporna inte är med) - mitt gröna band och jag.
Och easytonesen är på! Lagade till och med mat i dom idag. För lite extra spänning i vardagen så att säga. 
 
Detta träningspass (som det finns en pedagogisk bild på längre ner i bloggen) skall jag ta mig tid åt två gånger/dag, en gång på förmiddagen och en gång på eftermiddagen. Och nu kanske ni tänker - "Ta tid åt? Vaddå hon gör väl ingenting, hon är ju sjukskriven!" Men se så är det inte! Det är ständiga saker som skall fixas och köpas och mötas och bla bla bla. T.ex. papper som skall fyllas i och skall skickas in till olika organisationer som ska ha vissa påskrifter av vissa personer som man måste åka runt till.

Som idag t.ex. Har först varit hos sjukgymnasten imorse, sen åkte jag till affären och köpte en fralla för 10:- (hade varken råd eller kunde bära fil eller yoghurt så det blev fyra mackor till frukost), åkte hem och käkade frukost, höll på att somna i soffan, tog mig i kragen, åkte på möte nere på stan med Unionen, där drack jag kaffe och fyllde i typ en miljard papper om min sjukskrivning, ringde kontoret och åkte dit för påskrifter (och lite pepp-talk från kontorets egna hönsmamma) och sen hem igen. Helt slut och allmänt tankspridd från dagens alla moment.

Och vet ni vad som händer då?! Nu ska ni få höra något som fick mitt hjärta att fastna i halsgropen! När jag kör in bilen på parkeringen sitter jag i telefonen med Isábel. Parkerar och kliver ur, låser bilen och går mot porten, fortfarande med Isábel i telefonen, öppnar porten och tar ett halvt kliv in och kommer på när jag tänker att jag ska öppna postfacket att jag glömt plånkan och nyckelknippan i handskfacket, så jag vänder mig om samtidigt som jag fortfarande håller i porten och mobilen mot örat - freeze!
Tappar andan.
Från porten ser jag hur min bil står på andra sidan parkeringen! mot grannens Volvo!!
Handbromsen, faaaaa-aan! Den har rullat bakåt och rullat in i Volvon! Faaaaaan! -"Isábel, jag ringer upp dig!"
Tänker - Helvete! Jag har inte råd med det här! Min fina nya bil och grannens jävla Volvo?! Ååå vad pinsamt!
Går the walk of shame tillbaka till parkeringen i hopp om att ingen granne har sett mig eller händelsen från sitt fönster. Låser upp, hoppar in, kör upp i min parkeringsruta igen, drar åt handbromsen, och hoppar ur. Går lite nonchalant runt bilen (om någon nu skulle se mig från ett fönster) och kollar
- Pweh! Ingen repa på min bil! Hur är detta möjligt?! :D, går fram till Volvon,
 -Inte en enda repa! Helt fantastiskt! Så jävla nöjd går jag tillbaka in i trappen. Så jävla nöjd!


Glömde dock plånkan och nycklarna i bilen igen så jag gick nonchalant fram och tillbaka en gång till.

Är den inte fin?

Jag har fått en förkärlek till gamla leksaker på senare år. Alltså inte en gammal kinder-egg leksak från 90-talet som saknar ett ben och ett öga, utan från den tiden när massproduktionen inte hade hunnit bli så självklar. När inte allt var gjort i hårdplast. När man la ner extra mycket tid på varje enskild leksak. När man var noga med detaljerna.

Så när Jolels morbror frågade om jag ville ha en av alla hans bilar (han samlar på bilar i alla dess former) så smälte mitt hjärta när han räckte fram den här godbiten. Med ekrar, och lyktor, och nummerplåt, och en ratt som fungerar, och en motorhuv som man kan öppna med en fin motor i. Allt det där lilla extra.

Den har fått en alldeles egen plats i fönstret. Jag kikar bort på den ibland för att vara säker på att den verkligen står där. Och varje gång så ler jag och blir så stolt över hur fint den står där och glänser.
Min finaste ägodel ♥
(ni får tycka att jag är knäpp som har dessa känslor för en gammal leksak - men den är ju så fin!)

Bild: Google


Så! Detta kallas tydligen bergspositionen (tadasana) inom yoga. Det ni!

Jag ska tillbaka imorgon igen. Hoppas jag får lära mig den andra positionen inom yoga. Då kan jag snart hålla i ett träningsprogram här på bloggen!
(Såg nu när jag letade efter en bild på bergspositionen att den andra positionen inom yoga medför att man skall luta sig på armarna. Så det blir inge av.)

Men nu ska jag träna lite.   

Jauni Laukkanen

†

Denna förmiddag har varit sorgsen. En älskad vän, passionerad mentor och änglalik förebild har avlidit.
 Den förbannade cansern vann.
Jag har gråtit hela förmiddagen och kommer förmodligen fortsätta med det. Denna sorg måste bearbetas.
Vi är många som har fått uppleva hans värme. Det är orättvist när en så omtänksam person blir tagen ifrån oss. Han var en av de snällaste människorna jag kände. Alltid andra människors glädje i första hand.
Mina tankar går till hans familj ♥

Tack för vad du givit
Tack för vad du var
Tack för ljusa minnen
som du lämnat kvar.

Det fanns för oss alla
ett rum i ditt hjärta,
för alla utav oss
du gjorde ditt allt.
Du deltog med oss i vår glädje och smärta
Tack kära vän, tack för allt.

Tack för Din alltid så
hjälpsamma hand
Så snar till hjälp,
så ofta den hann
Tack för de tjänande
stegen Du gick
Tack för all ömhet
vi såg i Din blick
Du hade ett hjärta
så innerligt gott
Vi tacka Dig vill
för allt vad vi fått

Nu brustit har Ditt trogna varma hjärta
Din kära röst för alltid tystnat har
Du lämnar oss i sorg och smärta
Men ljust och vackert står Ditt minne kvar

Du kämpat så tåligt och länge
Ditt hjärta för alla haft tid
Din hjälpande hand har nu domnat
Vi önskar Dig vila i frid

Nu tomt det efter Dig har blivit
Det känns som solens ljus för oss gått ner
Ty ingen såsom Du har kärlek givit
Din plats kan aldrig fyllas mer

Ditt goda hjärta, Ditt goda sinne
Hos oss skall leva i tacksamt minne

Du somnade stilla
När färden var slut
Från allt vad Du lidit
Du nu vilar ut
I tacksamt minne hos oss
Du skall bo
Vi unnar Dig all vila och ro

Här är en liten bild i dålig kvalité på den inslagna presenten som mamma fick på sin 50-årsdag.

Den innehöll ett stort vitt fotoalbum i vilket jag hade gjort collage med minnen från min barndom med små kärlekstexter och ledtrådar på varje sida. Varje ledtråd leder till en sida i mitten av albumet där det kommer fram att hon och jag ska åka på en resa till Barcelona. Hon har alltid viljat åka dit. Och tanken är att på de resterande sidorna i albumet skall bilder/minnen från resan sättas in.  

Hur snygg?!

Kika in och hitta er egen favorit!

1. Astrid Lindgren (jag vet, hon är död, men jag vill så gärna ha med henne! Om inte det går så tar jag Lill-Babs! Älskar tanter med lite fräs i!)
2. Anders Bagge – för att han är go, ödmjuk och bjuder på sigsjälv.
3. Martin Timell – han verkar så oerhört snäll och har lätt till skratt.
4. Willy Björkman i Bygglov – den ful-söta lilla rumpnissen som alltid fnittrar och som aldrig tar sig själv på allvar.
5. Anders Öfvergård i Arga Snickaren – Det behövs lite tough love ibland!
6. Jonas Gardell – han har nära till sina känslor, djupa som humoristiska.
7. Peter Haber - Han verkar så lugn och harmonisk. Jag får personifiera mys-faktorn denna kväll.

Jag tror det skulle bli en middag jag sent skulle glömma! Det skulle bli en kväll då vi pratar allvar med låga stämmor ena sekunden och skrattar högt tillsammans den andra!

Vilka skulle du vilja bjuda in till ditt köksbord?

Min allra bästa vän Tove tog med mig till Bohuslän för att uppleva en sista snutt av sommaren. Här får ni ett bildregn från den underbara resan.