Tovis och jag åkte ut till hennes barndomshem för att invänta en soffleverans. Det fina vädret lockade på oss så vi tog på oss stövlar (jag fick inte med mig mina röda så fick låna Tovis mammas), tog en varsin svampkviv och en papperspåse och gav oss ut i skogen bakom huset.

Svamp fanns det minnsann men vi är inte några experter, snarare amatörer, så vi höll oss till de vi kan (och blev vi osäkra åkte svampguiden upp på iPhonen) - Gul kantarell och trattkantarell.

Efter ca fem minuter började Tovis muttra om att det här med tålamod inte var hennes grej, men jag ignorerade och fortsatte att scanna av området. Tillslut började jag också tröttna men just då ropar Tovis "Kantareller!!!" Jag skyndar mig dit över mossklädda stenar och granris i håret, där var dom, små och gula guldknoppar.

"Åå nu blev det kul igen" sa Tovis och jag höll med. Det är inte kul att leta svamp men det är kul att hitta!

"Det blir ju till en macka iallafall" försöker Tovis hålla upp humöret efter att alla gula kantareller var plockade. Jag har aldirg haft turen att hitta gula kantareller förut, endast trattkantareller, vilket inte är fy skam det heller. Med humöret uppe efter vår första fångst och mycket tjat från min sida "Hittar man en hittar man alla!" så snubblar jag över en grupp trattkantareller. Och då var det som att öppna ögonen ordentligt, överallt var dom, var du än tittade och klev så satt där en grupp av trattkantareller i mossan!





En timme senare återvända vi stolta och sugna till huset med en halv papperspåse full med skogens guld.



Efter den dötråkiga sysslan att rensa så belönade vi oss med en varsin svamptoast, mumma! Ljuvligt med färska kantareller direkt från mossan till mackan.

Och soffan då, jorå, den kom. Tillslut. Vad är det med lastbilschaufförer egentligen? Först sa de att den skulle levereras efter 15.00, sen mellan 16 och 17. Tjugo i sju såg vi lastbilschauffören köra förbi ute på stora vägen trots att vi hade förklarat säkert 15 gånger att han skulle svänga in vänster på en grusväg där det står Norrhagen, följa den vägen så långt det går till du ser en massa brevlådor på höger sida, sväng då vänster. Vi ringer upp och säger att vi såg honom köra förbi, han vänder, kör in på grusvägen och svänger av direkt till vänster. Vi ringer upp igen och upprepar då att han ska följa den vägen så långt det går till du ser en massa brevlådor på höger sida, sväng då vänster. Han backar ut och fortsätter då på vägen och vi står och vinkar in honom ute på uppfarten så han tillslut kommer rätt.
Soffan, den var to die for! Guuuuud så snygg! Men vi hann inte mer än att riva upp skyddet som var lindat runt och klappa på den och Åå:a oss för sen var det dags för medlemskväll nere på Myrra, vår favoritaffär. Det var goodiebags och snacks och tävlingar och 25% rabatt på hela köpet och vi blev alldeles till oss som två små barn i en leksaksaffär. Jag hittade mitt efterlängtade kanelljus, en kökshandduk, en stor kruka som matchar de små jag redan har och ett gammalt hjärta i fattigmanssilver som jag ska hänga i julgranen.

Och just det! Jag hittade den här söta lilla vovven också som fick mig att tänka på Emma och hennes fina hundar nere i Skåne.


Fin va? Hade det funnits en katt hade jag slagit till!

Men nu har jag precis kommit hem från sjukgymnasten, tagit en dusch och sitter nu här och snurrar hårslingor kring pekfingret och tänkte läsa lite bloggar och kolla vad alla andra har för sig en somrig höstdag som denna.